"Mamma hur gammal är du egentligen?! Vad är det för språk du använder?! Finns det överhuvudtaget någon som lever idag som kan hjälpa mig att tolka ditt snack?!" Detta är början på en helt vanlig dag i det Enrothska hemmet, Dessa meningar uttrycker Moa när hon hör mig skälla på katta Zigge som ännu en gång hänger och dinglar i mina gardiner och jag säger: "Zigge nu har du snart satt din sista "potäta" i detta huset!" Jag frågar Moa vad i mitt språk är det du inte förstår? Dina dumma talesätt som t.ex. "Satt din sista potäta", "Vända kappan efter vinden", "Han har varit jordgubbe sedan länge", " Kommer tid, kommer råd", "Det ska krökas i tid som krokigt ska bli" + en massa annat som jag inte kommer på just nu! Tala så jag förstår dig kvinna! Det är då jag kommer på den briljanta iden att skoja lite med min "Solstråle" och säger: "Orka, ofta, chilla, du är så fail, jag tycker att mina talesätt äger" Det slutade med att Moa skaka på huvudet och gick iväg med vad jag kunde se ett litet leende på läpparna eller kände hon sig plågad av sin mors pinsamhet och förvred sitt ansikte bara för därför, den som lever får se!
"Mamma hur gammal är du egentligen?! Vad är det för språk du använder?! Finns det överhuvudtaget någon som lever idag som kan hjälpa mig att tolka ditt snack?!" Detta är början på en helt vanlig dag i det Enrothska hemmet, Dessa meningar uttrycker Moa när hon hör mig skälla på katta Zigge som ännu en gång hänger och dinglar i mina gardiner och jag säger: "Zigge nu har du snart satt din sista "potäta" i detta huset!" Jag frågar Moa vad i mitt språk är det du inte förstår? Dina dumma talesätt som t.ex. "Satt din sista potäta", "Vända kappan efter vinden", "Han har varit jordgubbe sedan länge", " Kommer tid, kommer råd", "Det ska krökas i tid som krokigt ska bli" + en massa annat som jag inte kommer på just nu! Tala så jag förstår dig kvinna! Det är då jag kommer på den briljanta iden att skoja lite med min "Solstråle" och säger: "Orka, ofta, chilla, du är så fail, jag tycker att mina talesätt äger" Det slutade med att Moa skaka på huvudet och gick iväg med vad jag kunde se ett litet leende på läpparna eller kände hon sig plågad av sin mors pinsamhet och förvred sitt ansikte bara för därför, den som lever får se!