Äkta vänskap är något bland det vackraste som finns.
Nu är det ett tag sedan jag uppdaterade min blogg och allt detta har berott på att jag lever tillsammans med "MacGyver" (min man) som har pillat och fixat så att vi inte har haft en fungerande dator i det Enrothska hemmet, det har gått att skriva kortare inlägg men datorn hänger sig då och då så jag har inte känt för att skriva några längre inlägg, men idag så känner jag mig stark och utmanar ödet. :) Här kommer mina tankar om vänskap. Vänskap är ett ord som skall kännas runt, lätt, mjukt & lent och lagom sött att ta i sin mun inte spetsigt, tungt, grovt & strävt och med en bitter smak. Vänskapen har inte många lagar och regler utan man kan sammanfatta dem med ett enda ord: Ärlighet. Vänskap är att både ge och ta, vänskap är att finnas till för varandra i både med och motgång, vänskapen skall inte kännas tryckt och konstlad, Äkta vänskap måste vara kravlös fast då inte utan respekt, för krav får vi så att det räcker utav i vårt samhälle, i vänskap skall du inte behöva göra dig till utan du skall kunna möta din vän osminkad med fett hår och trasiga kläder och "hen" skall bara se ditt varma hjärta. (Ja det är klart att det underlättar lite om man inte luktar skit!) ;) Vänskapen skall kännas lika varm och intensiv antingen det gått ett par timmar eller ett par månader sen ni sågs. Jag förstår tankesättet hos dem som säger att det bästa förhållandet är det som växt till kärlek ur en äkta vänskap, men jag måste få säga att det går även att lyckas i ett förhållande där man faller hals över huvud i förälskelse i varan, bara man låter vänskapen komma in när den värsta kärleksglöden har lagt sig! Bevis på detta är jag och Pappa T.