Jag vill berätta om min moster Gun, hon var en av de mest varmhjärtade personer jag har träffat i mitt liv men tyvärr så gick hon en alldeles förtidig död tillmötes. Moster Gun var snäll mot alla, hon älskade sina syskon för att inte tala om hennes syskonbarn som hon avgudade och dem henne. Hon var rolig och lockade många i sin omgivning till skratt, när jag tänker på henne så får jag ett leende på läpparna som dröjer sig kvar länge. Jag tror att många med mig kan instämma i att hon hade massor av kärlek till alla och ett hjärta av renaste guld, varje jul så fick man inte bara ett eller två packet utan man fick en hel bärkasse var. Jag fick ett dockskåp när jag fick in hälen i ett cykelhjul, jag fick en prat docka av henne när jag opererade in rör i öronen, jag fick en "pippi-docka" i keramik/porslin med herr Nilsson på axeln när jag "råkade" bita sönder glödlampan till mitt tärnljus när jag gick i luciatåget och moster trodde att jag skulle skada mig av allt glas i munnen. Den pippi-dockan var min käraste ägodel som barn jag kunde stå och titta på den långa stunder och känna glädjen över att den var min! Denna docka blev senare i mitt liv tagen av min mor under höga protester och en massa tårar för att bli en födelsedagspresent till ett av min mors dagbarn som hon hade glömt att köpa packet till, jag hoppas att dagbarnet varit rädd om dockan för den är idag värd en hel del pengar! Men den kommer aldrig att få samma värde för någon annan än vad den fick för mig, nämligen trygghet! Moster Gun blev på 70-talet "Mamma" till hundratals flyktingar ifrån Chile då hon stod för matlagningen och mycket kärlek på flyktingförläggningen i Kärradal, t.o.m Sven Wolter kallade henne för "Mamma Gun" Moster hade kontakt med de flesta av sina nyfunna "barn" från flyktingförläggningen fortfarande vid hennes död 1988. Idag kan jag förstå något som jag inte förstod då och det var varför hon togs ifrån oss så tidigt som hon gjorde, Gud hade högre planer för denna allt igenom underbara människa! Hoppas att vi ses någon gång Moster Gun <3
Jag vill berätta om min moster Gun, hon var en av de mest varmhjärtade personer jag har träffat i mitt liv men tyvärr så gick hon en alldeles förtidig död tillmötes. Moster Gun var snäll mot alla, hon älskade sina syskon för att inte tala om hennes syskonbarn som hon avgudade och dem henne. Hon var rolig och lockade många i sin omgivning till skratt, när jag tänker på henne så får jag ett leende på läpparna som dröjer sig kvar länge. Jag tror att många med mig kan instämma i att hon hade massor av kärlek till alla och ett hjärta av renaste guld, varje jul så fick man inte bara ett eller två packet utan man fick en hel bärkasse var. Jag fick ett dockskåp när jag fick in hälen i ett cykelhjul, jag fick en prat docka av henne när jag opererade in rör i öronen, jag fick en "pippi-docka" i keramik/porslin med herr Nilsson på axeln när jag "råkade" bita sönder glödlampan till mitt tärnljus när jag gick i luciatåget och moster trodde att jag skulle skada mig av allt glas i munnen. Den pippi-dockan var min käraste ägodel som barn jag kunde stå och titta på den långa stunder och känna glädjen över att den var min! Denna docka blev senare i mitt liv tagen av min mor under höga protester och en massa tårar för att bli en födelsedagspresent till ett av min mors dagbarn som hon hade glömt att köpa packet till, jag hoppas att dagbarnet varit rädd om dockan för den är idag värd en hel del pengar! Men den kommer aldrig att få samma värde för någon annan än vad den fick för mig, nämligen trygghet! Moster Gun blev på 70-talet "Mamma" till hundratals flyktingar ifrån Chile då hon stod för matlagningen och mycket kärlek på flyktingförläggningen i Kärradal, t.o.m Sven Wolter kallade henne för "Mamma Gun" Moster hade kontakt med de flesta av sina nyfunna "barn" från flyktingförläggningen fortfarande vid hennes död 1988. Idag kan jag förstå något som jag inte förstod då och det var varför hon togs ifrån oss så tidigt som hon gjorde, Gud hade högre planer för denna allt igenom underbara människa! Hoppas att vi ses någon gång Moster Gun <3