Min barndom var inte allt igenom eländig utan jag mins mig tillbaka till somrar som vi tillbringade hos vår varma och allt igenom goa Farmor Anna och vår faster som lärde oss att både sy, väva och knyppla, jag kan säga utan att skryta att jag blev en riktig hejare på att knyppla, det kanske inte var det roligaste jag visste utan jag ville hellre vara ute i ladugården med alla djuren men som den lydiga flicka jag var så hade jag förstånd nog till att sätta värde på att vara ibland snälla människor så jag knypplade på för det vilda och njöt i fulla drag när faster berömde mitt arbete. Jag kände hur man fick lov att vara barn. Jag kommer ihåg ett tillfälle när alla hemskheter hemifrån kom ikapp mig, på gården hos min faster stod det en gammal damcykel lutad mot en stor ek som vi använde till att cykla och hämta posten med, cykeln var alldeles för stor för lilla mig så en dag när jag cyklade på grusvägen mellan åkrarna så körde jag omkull och hamnade i havreåkern, jag blev livrädd för att få stryk för havren hade lagt sig där jag föll och man såg att det var en cykel som gått omkull där, jag gömde mig på höloftet och grät! Så när min farbror kom hem med traktorn och hade sett vad som hänt i havreåkern sprang han och min faster runt å leta och ropade med något upprörda röster på mig, när dom hitta mig så blånekade jag till att jag kört ikull av rädsla för att få stryk, jag kommer än idag ihåg värmen som spred sig i min kropp när faster tog mig i sin famn, kramade mig och sa att dom bara var oroliga för att jag slagit mig. Detta var lyckliga somrar.
Min barndom var inte allt igenom eländig utan jag mins mig tillbaka till somrar som vi tillbringade hos vår varma och allt igenom goa Farmor Anna och vår faster som lärde oss att både sy, väva och knyppla, jag kan säga utan att skryta att jag blev en riktig hejare på att knyppla, det kanske inte var det roligaste jag visste utan jag ville hellre vara ute i ladugården med alla djuren men som den lydiga flicka jag var så hade jag förstånd nog till att sätta värde på att vara ibland snälla människor så jag knypplade på för det vilda och njöt i fulla drag när faster berömde mitt arbete. Jag kände hur man fick lov att vara barn. Jag kommer ihåg ett tillfälle när alla hemskheter hemifrån kom ikapp mig, på gården hos min faster stod det en gammal damcykel lutad mot en stor ek som vi använde till att cykla och hämta posten med, cykeln var alldeles för stor för lilla mig så en dag när jag cyklade på grusvägen mellan åkrarna så körde jag omkull och hamnade i havreåkern, jag blev livrädd för att få stryk för havren hade lagt sig där jag föll och man såg att det var en cykel som gått omkull där, jag gömde mig på höloftet och grät! Så när min farbror kom hem med traktorn och hade sett vad som hänt i havreåkern sprang han och min faster runt å leta och ropade med något upprörda röster på mig, när dom hitta mig så blånekade jag till att jag kört ikull av rädsla för att få stryk, jag kommer än idag ihåg värmen som spred sig i min kropp när faster tog mig i sin famn, kramade mig och sa att dom bara var oroliga för att jag slagit mig. Detta var lyckliga somrar.