Psykisk/fysisk misshandel och värst av dem är den psykiska.
Här följer ett par punkter på vad du INTE skall säga till ditt barn om du påstår att du älskar det!
Punkt 1. Det är bara fula töser som kissar i sängen.
Punkt 2. Du är lika ful som din farmor.
Punkt 3. Nej barn vi kan inte stanna på stranden längre för vi har ju med oss "kräftan" och hon är inte gjord för att vara ute som ni andra barn är.
Punkt 4. Önskar du dig en saccosäck i julklapp (Gapskratt) Det hade just varit snyggt med din vikt, vi hade haft frigolitkulor i hela huset.
Punkt 5. När du blir lika smal som din syster skall du få nya byxor innan dess får du nöja dig med ärvda.
Punkt 6. (Här talar min mor med sin väninna Maj och vi barn lekte runt dem) Jag kan inte fatta hur jag lyckats få ett så fult barn när dom andra är så söta! Ja hon är lik sin farmor och dom andra är en blandning av mig och Gert. ( Så vitt jag vet så är det många som tycker att jag var och är lik min mor, det var kanske därför hon inte gillade mig, hon såg sig själv i mig)
Punkt 7. Du måste förstå att det är dig det är fel på, annars hade du inte fått så mycket stryk.
Punkt 8. (När jag visade minsta tendens till att uttrycka en känsla så utbrast min mor med hög röst så att jag blev rädd) "Dramateatern ger Eva-Lotta in action" (sedan hånskrattade hon åt att jag blev rädd.)
Punkt 9. Stäng käften när du äter du ser för jävlig ut i munnen, inte konstigt att du är fet så som du äter.
Punkt 10. Jag önskar att någon av mina döda barn fanns i livet istället för dig.
Ja listan kan göras lång på kränkningar, hot och slag som följt mig genom hela livet.
Och ja visst, i ärlighetens namn så var det inte bara min mor som utförde misshandeln utan vi hade en far också, men i mitt fall så var mor den som oftast beordrade min far att slå och han gjorde det för som han sa, husfridens skull, och då kunde min mor stoltsera med att "jag har aldrig slagit mina barn" Men vist gjorde hon det i stundens hetta och för mig var den psykiska misshandeln hon utövade mycket värre än ett slag.