Idag tänker jag vara riktigt snäll och inte spy galla på mina föräldrar, idag kan jag till och med tänka mig att glädjas lite över dem, för utan dem så hade jag aldrig fått mina älskade syskon, levande som döda så älskar jag dem av hela mitt hjärta helt villkorslöst. När jag tänker på mina syskon så blir jag alldeles varm i hela min kropp och känner en stolthet och tacksamhet över att just jag fick tillhöra denna syskonskara. Jag ser allt för ofta både på nära och långt håll hur syskon träter och har helt glömt bort att dom har samma blod i sina ådror så indirekt så skadar och sårar dem sig själva när dem skadar och sårar varan. Självklart har jag och mina syskon haft meningsskiljaktigheter och inte alltid tyckt och tänkt lika, men vi har alltid respekterat varandras åsikter och olikheter och aldrig låtit meningsskiljaktigheten ta över utan vi har låtit oss dras in i den stora syskonkärlekens varma famn igen och allt har varit glömt. Jag tror att vi människor allt för ofta låter vår stolthet styra våra liv och glömmer bort att livet inte står stilla utan det rör på sig i ganska så rask takt och när vi väl kommer på detta så brukar det oftast vara försent, så låt dig väckas till liv innan det är försent, svälj din stolthet och räck ut din hand och om ingen tar den så är det deras förlust.
Idag tänker jag vara riktigt snäll och inte spy galla på mina föräldrar, idag kan jag till och med tänka mig att glädjas lite över dem, för utan dem så hade jag aldrig fått mina älskade syskon, levande som döda så älskar jag dem av hela mitt hjärta helt villkorslöst. När jag tänker på mina syskon så blir jag alldeles varm i hela min kropp och känner en stolthet och tacksamhet över att just jag fick tillhöra denna syskonskara. Jag ser allt för ofta både på nära och långt håll hur syskon träter och har helt glömt bort att dom har samma blod i sina ådror så indirekt så skadar och sårar dem sig själva när dem skadar och sårar varan. Självklart har jag och mina syskon haft meningsskiljaktigheter och inte alltid tyckt och tänkt lika, men vi har alltid respekterat varandras åsikter och olikheter och aldrig låtit meningsskiljaktigheten ta över utan vi har låtit oss dras in i den stora syskonkärlekens varma famn igen och allt har varit glömt. Jag tror att vi människor allt för ofta låter vår stolthet styra våra liv och glömmer bort att livet inte står stilla utan det rör på sig i ganska så rask takt och när vi väl kommer på detta så brukar det oftast vara försent, så låt dig väckas till liv innan det är försent, svälj din stolthet och räck ut din hand och om ingen tar den så är det deras förlust.